pursuant matilda

Sitter i soffan o det enda jag känner är tomhet...

Om två veckor ska jag träffa en av mina bästa vänner för att resa iväg på vår gemensamma drömresa, men hur ska jag klara mig utan alla mina underbara vänner här hemma!?!? Jag kan inte bara sätta mig på ett tåg eller en buss och åka några timmar för att komma hem, utan nu krävs flera tusen kronor och mer än 30 timmars flygresa för att komma hem.

Hur ska jag klara att säga hej då till alla utan att tårarna tar slut innan jag sagt hej då till den sista...? Hur ska jag klara att inte göra bort mig totalt på tåget upp till Linköping när jag sitter där och typ..storgråter efter att jag sagt hej då till familjen som står kvar på perrongen hemma i Vimmerby!?

3 månader, 12 veckor, 84 dagar. Så länge har vi sagt att vi ska vara borta (om pengarna räcker), det är en ganska lång tid. Jag kommer så väl ihåg hur sjuukt mycket jag saknade alla när jag var i Oslo och inte åkte hem på 4 månader...

Men samtidigt ser jag fram emot att upptäcka andra delar av världen helt själv, skapa egna äventyr och minnen och klara mig helt själv utan de trygga föräldrarna som fixar allt åt mig när vi reser med familjen.

Men så kommer den stora frågan: Vad händer sen...? Jag kommer hem till ett kallt Sverige utan pengar, bor hemma hos föräldrarna och vet absolut inte alls vad jag ska göra med mitt liv...

Kanske ska jag försöka att inte tänka på det? För egentligen har jag kanske ett par av underbaraste månaderna i mitt liv framför mig. För lilla, rädda, sårbara jag, Matilda Danielsson, ska om två veckor ta min ryggsäck och resa till andra sidan jordklotet!

Kanske den resan kan få mig att jag faktiskt klarar mig själv och att vill jag, så kan jag. Så om jag får säga det själv hoppas jag att det är en helt annan, mer öppen Matilda som kommer tillbaka till kalla Sverige någon gång i december. Och förhoppningsvis är jag också en Matilda som är full av nya drömmar.